Cosmogirl
Oj, så länge sedan det var jag intog en Cosmo. Det har berott på att Stockgolm inte haft något ställe som levt upp till stämningen som krävs en Cosmo. Men nu finns det alltså ett, Skrapan.
Sist jag intog Cosmo´s var när jag bodde bakom "skatteskrapan". Jag var så kär i denna skrapa att jag tillägnade min älskade karl en dikt om den. Det är något visst med rå betong...
Kan ibland sakna den, att sitta i mitt fönster, lyssna på Tindersticks med en cigg i fönstret.
Längtande efter det oupplevda och vackra.
Därför är det en hyllning till livet att Skrapan tagit revansch. En hyllning till drömmar.
Det kommer bli många kvällar där känner jag på mig...
Sist jag intog Cosmo´s var när jag bodde bakom "skatteskrapan". Jag var så kär i denna skrapa att jag tillägnade min älskade karl en dikt om den. Det är något visst med rå betong...
Kan ibland sakna den, att sitta i mitt fönster, lyssna på Tindersticks med en cigg i fönstret.
Längtande efter det oupplevda och vackra.
Därför är det en hyllning till livet att Skrapan tagit revansch. En hyllning till drömmar.
Det kommer bli många kvällar där känner jag på mig...
Kommentarer
Trackback
